Det
började med en Cocker Spaniel och efter 10 år med Cocker blev det en Welsh och sedan
dess är livet totalt förändrat!
Jag blev blixtförälskad i
rasen under en hundutställning i Sätila år 1984. Vi hade bestämt oss för att köpa en
hund till, vi hade en 10-årig röd Engelsk Cockerspaniel-hane, och min dotter Cecilia
ville ha en egen hund i stället för den sedvanliga mopeden på sin 15-årsdag. Vi hade
tänkt oss en cocker till, men då vi fick se Welshen för första gången kände vi bara
att en sådan hund ville vi absolut ha, ingen tvekan alls. Vi ansåg den vara perfekt,
rätt storlek, rätt öronlängd, rätt temperament och rätta färgerna. Vi ringde och
bokade en hanvalp direkt efter hemkomsten hos Kennel Himledalen ( Anita Norberg f.d.
Svensson) och det är något som vi aldrig haft anledning att ångra.
Valpen föddes i juli 1984 och hette Himledalens Liston, en rolig hund var det. Inte
särskilt snygg, men med en alldeles egen personlighet som jag varken förr eller senare
har träffat på. Hans syster den lite mer kända Himledalens Liza var en lika stor
personlighet hon. Glömmer aldrig hennes entre som 12-årig veteran äntra ringen
överlycklig och charmig som få, vilket påminde om mer än sprallig valp än en äldre
dam, hon är något av det roligaste jag träffat på inom welsharna. Dock var det ju
kullbrodern Liston jag skulle prata om...........!
Det mest utmärkande draget hos Liston var att han valde sina personer själv som han
kunde ha någon som helst kontakt med, de andra struntade han helt i. Av denna anledning
tyckte han aldrig om hundutställningar, vi prövade ett antal gånger, men se det gick
inte alls. Han gick gärna från domaren, men han kom aldrig tillbaka. Det hjälpte inte
med aldrig så mycket godis. Han fick ett brunt band på sin första utställning och det
betyder "kan ej bedömas"! Cecilia grät och tyckte hon hade skämt ut både sig
och hunden! Han blev inte bättre med åren utan i stället mer och mer envis i stället.
Naturligtvis gick han aldrig i avel.
1988 kom så welsh nr 2 "Himledalens Zpenzer" och jag minns att vi redan då vi
bokade den valpen hörde Anita säga -Ja, den här valpen kommer inte att på något sätt
likna Liston, det är jag säker på. Så rätt du hade kära Anita, de var olika som natt
och dag.
Jag lockades att själv använda Zpenzer i avel eftersom han var en osedvanligt
trevlig och sund hane och av den anledningen bokade jag en tikvalp från Kennel Dalati i
Wales, som flög hit 13 veckor gammal.
Jag hade aldrig fått hit henne om jag inte fått hjälp av Jens Karlsson som befann sig i
England vid den aktuella tidpunkten. Han hämtade Ellie, åkte bil i flera timmar med
henne innan han kom till tåget, sedan var det tågresa i 6 timmar innan de kom fram till
London, flygbuss till Heathrow, och sedan flygresan över till Sverige. Gränsveterinär
och väntan i flera timmar innan allt var klart och hon kunde släppas ut ur flygburen.
Sedan återstod en bilresa på 7 timmar hem till oss. Hon var inte ett enda dugg påverkad
av alla strapatserna utan var som ett litet solsken och viftade på den lilla svansstumpen
oavbrutet. Hon hade aldrig förut lämnat kenneln.
Hon parades med Zpenzer 1993 och fick 7 valpar varav jag behöll tikvalpen Aniara( se
hennes sida) och på den vägen är det. Sedan dess har det gått ett antal år nu.
En tacksamhetens tanke går alltså till Anita Norberg (Kennel Himledalen) och Jens
Karlsson (Kennel Art-Wave´s) för all hjälp och allt stöd i början av min
kennelverksamhet.
Anita var mig också till oerhörd hjälp vid själva valpningen av min första kull. Alla
goda råd jag fått genom åren har varit och är fortfarande ibland till stor hjälp.
TACK ÄN EN GÅNG!
Anita har nu en tik och en hane från min kennel som går tillbaka på Zpenzer ( Lezedas
Jane Wilma och Lezedas Commander-In-Chief). Kennel Himledalen har nu lagt ner sin
uppfödargärning sedan några år och jag känner mig stolt över att åtminstone få
försöka förvalta arvet och den underbara rasen Welsh Springer Spaniel på bästa sätt.
För att förkovra mig inom hunderiet har jag engagerat mig mycket inom rasklubben
WSSK (www.wssk.se) och även specialklubben SSRK Västra avdelning. Inom rasklubben har
jag varit dess ordförande 2002, 2004, 2005, 2006 och 2007. Under år 2002 var jag också
klubbens avelsansvarige och arbetade tillsammans med en RAS-kommitté bestående av bl.a
Catarina Hultgren Kennel Trigger fram de rasspecifika avelsstrategierna gällande Welsh
Springer Spaniel, ett arbete som varade i flera år. Var huvudansvarig för detta projekt.
Inom specialklubbens avdelning Västra (www.ssrkvastra.se) har jag under några år på
2000-talet arbetet som utställningsansvarig för deras 3 utställningar årligen
(dubbelutställningen i Uddevalla och höstutställningen som då låg i Hemsjö men som
jag var med om att flytta till nuvarande TångaHed) och som ledamot i dess styrelse.
Det var ett mycket givande men krävande arbete och tillsammans med ordförandeskapet i
rasklubben kände jag att det blev lite för mycket av föreningsarbete, tiden räckte
helt enkelt inte till för att till fullo göra ett i mina egna ögon så bra jobb som
möjligt, så jag valde att helt satsa på rasklubben i stället för att splittra mig
för mycket.
Målet med min uppfödning är att bibehålla,
förvalta och helst förstärka det rastypiska både exteriört, funktionsmässigt,
hälsomässigt samt temperamentmässigt. Ingen rangordning eftersom det ena inte är
något värt utan det andra.
Blev du nyfiken på mina hundar kan du se mer av dem om under menyn "Mina
hundar"
|
